Växthus i Spikbodarna är inte lösningen på Jämtlands livsmedelsberedskap, som Warm ger sken av i sitt debattinlägg den 16 mars. Tvärtom är de en del av en greenwashing-kampanj som offrar Östersunds natur för ett osäkert industriprojekt.

Texten kan även läsas på Östersunds-Postens hemsida >

Warm skriver att Sverige har en låg försörjningsgrad och att deras växthus ”är en del av lösningen till en ökad försörjningsgrad och bättre motståndskraft”. Men det är en förenklad lösning på ett komplext problem.

I början av 1990-talet var Sverige till cirka 75 procent självförsörjande på livsmedel. Idag bedöms siffran ligga runt 50 procent, men det beror inte på att vi saknar växthus. Sverige har höga kostnader för bland annat arbetskraft och jordbruket är helt beroende av importerade insatsvaror som konstgödsel, utsäde och drivmedel. Pandemin och kriget i Ukraina har visat hur sårbara våra leveranskedjor är. Allt fler extrema väderhändelser påverkar också.

Warm hänvisar till Livsmedelsföretagens rapport Recept för resiliens som stöd för sina växthusprojekt, men rapporten nämner inte storskaliga växthus som lösning på Sverige livmedelsberedskap. Istället betonas vikten av diversifiering, stärkt primärproduktion och förbättrad infrastruktur. Högst upp på listan står bland annat uppbyggnad av strategiska lager av insatsvaror.

Att bygga energikrävande växthus så här långt från Sveriges största marknader – en verksamhet som blir beroende av stabil elförsörjning och omfattande transporter – stärker inte landets försörjningsförmåga. Tvärtom så ökar sårbarheten i kris.

Luftslott med bräckliga finanser

Warm lyfter också sitt växthus i Frövi som exempel på framgång, men nämner inte att företaget tvingats sälja Frövi-anläggningen för att stärka sina bräckliga finanser – något Östersunds-Posten rapporterade om den 18 mars. Och att ett upplägg fungerat i Frövi är ingen garanti för att det passar i Spikbodarna, där stora delar av ett omtyckt friluftsområde offras. Dessutom är det högst oklart hur långsiktigt hållbara de utlovade jobben är – handlar det om fasta heltidsanställningar eller säsongsjobb som snart ersätts av odlingsrobotar?

Att växthusen i Spikbodarna ska använda restvärme från datorhallar lyfts vidare fram som en central miljöfördel av Warm. Vad de inte talar lika öppet om är att restvärmen bara kan användas under årets kalla månader, medan anläggningen kräver enorma mängder el och vatten året runt. Dessutom byggs den på bekostnad av över 100 hektar livsviktig skog och ekosystem. Detta är inte ”grön omställning”, som exploatörerna hävdar – det är miljöförstöring, punkt. Skogen behöver stå kvar för att bevara biologisk mångfald, fungera som kolsänka och ge motståndskraft mot extremväder.

Om Östersunds politiker verkligen vill stärka livsmedelsberedskapen krävs andra åtgärder: stöd till befintliga producenter för att säkra baslivsmedel, återuppbyggnad av livsmedelsinfrastruktur samt skydd av ekosystem som långsiktigt säkrar produktionen. Politiker kan till exempel underlätta offentlig upphandling av lokala livsmedel – en insats som faktiskt gör skillnad.

Östersunds kommun måste se bortom riskkapitalstyrda investerare som målar upp luftslott och exploaterar vår natur utan att ha någon förankring i den, och utan att ta ansvar för långsiktiga konsekvenser. Att förstöra Spikbodarnas natur för industriell växthusodling gynnar varken klimatet, samhället eller livsmedelsförsörjningen. Det är dags att se igenom grönmålningen. Östersund kan bättre än så här.

Föreningen Rädda Spikbodarna 

Viktigare än växthus: fungerande ekosystem. Warm grönmålar satsningen i Spikbodarna.